En helt OK dag

Det var verkligen skönt att få prata med Jun-Jun! Han verkade tycka om att prata med mig också. Det är inte varje dag man får höra att man är en "very lovely woman"! XD Vi ska höras av nästa vecka, tisdag förmodligen. Hoppas han har pratat med Michael till dess. "I'm here to help." :) Tack Jun-Jun, du har verkligen räddat min dag! Skulle skicka lite bilder och länkar till honom (Jun-Jun), men vi måste ha missförstått varandra på nåt sätt, för den mailadressen han gav mig stämde inte. Och ändå höll vi på att dubbelkolla fram och tillbaka, just för att jag vet hur svårt det är att bokstavera rätt över telefon, speciellt när man inte talar samma språk! Aja, jag smsade min mailadress istället, så får han maila mig först. Han ville tydligen se bilderna jag hade på honom, och han verkade bli riktigt glad och överraskad när jag sa att jag kom ihåg honom! ^_^ "You remember me? Do you remember me?!"

Vi pratade i nästan en och en halv timme tror jag. Och han pratade nog nästan lika mycket som jag. "Så här mycket pratade aldrig Michael!" sa jag. Vi pratade dels om vad som hände, vad Jun-Jun kan göra för att hjälpa till, och om Michael. Frågan är om det går att reparera förhållandet. Alla som pratat med mig och som vet vad som hänt skulle säga till mig att inte lägga energi på det här, utan gå vidare. Jag kan inte. Jag är i förnekelse fortfarande. Jag klarar inte av det här. Jag vill lösa det så att jag kan sova om nätterna och så jag kan återfå aptiten. Fatta att jag gått ner i vikt, fastän jag i stort sett befunnit mig inom husets fyra väggar de två senaste veckorna... Jag har inte gråtit än idag i alla fall, det är positivt! Annars har jag gjort det varenda dag sen den femtonde april.