Livsavgörande beslut en masse

Jag har en svacka igen. Tror nästan det är dags för en depression igen (en allvarlig en), för de där dagarna då jag mådde OK var inte många. Jag har allvarligt talat en livskris. Angående mitt karriärs-/universitetsval, pojkvännen, med mera. Det är därför jag har varit så frånvarande på bloggen. Jag behöver skriva av mig, men jag vet inte var jag ska börja. (Den där hemskt elaka kuratorn på Ungdomsmottagningen som inte ville hjälpa mig vara "ute ur depressionstillstånd" kommer jag aldrig förlåta! Hur kan man göra så???) Jag funderar på att maila studievägledaren, hon kanske kan vara till hjälp. Jag vill bara göra nåt helt annorlunda, göra något kul.

Såg en jobbannons för flygvärdinna, funderar på att söka, det skulle vara så annorlunda från allt jag någonsin ens varit i närheten av att vilja jobba med tidigare. Skulle kunna tänka mig något i modevägen också, á la personal shopper. Molekylärbiologi, släng dig i väggen! ;p Vill bara bort från Sverige och alla "band" här.

Och så är det pojkvännen. Som ger mig "mixed signals". Jag skulle behöva en paus från honom också. Det är tystnaden som stör mig mest. Undviker han mig? Deliberately? Eller är det verkligen bara hans telefon? Varför vill jag inte tro på hans förklaringar? Hur kunde det bli så här? Har skickat ett meddelande, och om han inte svarar på det... Vi får väl se om han slår på telefonen på måndag. "Always charging..." Dålig bortförklaring. Om du vill satsa på en framtid, så visa det. På andra sätt än att fria. I plural.

Och så är det alla saker jag vill göra, alla saker jag vill åstadkomma. Jag måste prioritera - prioritera rätt och prioritera bort. Vill inte.

Ja, ja, jag SKA sammanfatta dagarna jag var frånvarande. Nån gång. Och ta bilder på mina inköp från helgen innan nyår. Men inte nu. Det kanske du har insett redan, considering hur jag mår just nu.

En bra sak är väl att mamma har erkänt att hon är glad för min skull, men orolig. Framsteg! :O Lite jobbigt bara att hon tror att pojkvännen ska misshandla mig och bedra mig, bara för att det händer några av hennes släktingar... *himlar med ögonen*

Kommentarer

Hejsan! Hittat din blogg efter jag sökte "filippinerna" här på Metrobloggen. Jag kommer därifrån därför. Läst lite här i din blogg och jag kan bara ge dig mina sympatier. Inte lätt när han är där borta, och alla omkring dig verkar vara "contra". (wow, that rhymes! haha!)

Btw, såg i din profil att du gillar naturvetenskap. Är du säkert att du vill lämna mol bio helt? Det är synd tycker jag när du har nått så långt i dina studier. Okej, förlåt, vill inte vara såhär "preachy". Jag är molekylär biolog själv och vill bara ha fler i yrket! ;) *du får ursäkta min svenska om du har hittat massa fel med den* :)

lycka till nu och hoppas din michael's mobil blir snart full-laddat! du vet att det är ofta power outage där hemma...*suck*

Skrivet av mogLi 2008-01-09 kl 01:41

jo det är ju en förutsättning, att den andra personen investerar lika mkt i förhållandet som du. åh i feel u, hoppas att allt löser sig för dig.

Skrivet av Miss Ambivalent 2008-01-06 kl 02:17

verkar inte helt lätt att ha ett långdistansförhållsnde med SÅ långt avstånd. särsklit inte när ni inte har kontakt så ofta. fattar att du känner dig frusterad.

du bör nog lyssna på den där magkänslan om att allt inte står rätt till. ofta vet man sånt (även om det händer att det bara är en noja).

Skrivet av Miss Ambivalent 2008-01-06 kl 00:3