Det första bråket

Jag fick tala ut, sa mycket av vad jag hade tänkt att säga. Tror nästan jag fick honom att gråta - det var ju inte alls min mening! Men nu förstår han i alla fall att vi har ett problem och att problemet ligger hos honom, och det verkar som om han förstår det och försöker bättra sig. Vi har talat två gånger idag (även om jag inte fick tag på honom imorse, men jag provade några timmar senare), och ska tala igen klockan 7 och 16 imorrn, svensk tid. (Så tyvärr ingen filmkväll för mig imorrn, Maria och Samuel! Hoppas ni förstår!) När jag frågade hur han skulle ha tid med mig när jag är där om han inte ens har tid med mig nu, så sa han faktiskt förlåt. Och det betydde mycket för mig, för då känns det som om han förstår. Men jag förstår fortfarande inte varför han inte vill prata i telefon, utan vill ta allt när vi ses. Han säger att jag inte förstår honom i telefon, och det är väl sant, dels är det svårt att höra, dels förstår jag inte alltid vad han menar... Denna filippinska engelska...!