De har tydligen satt in massor dubbeldäckare på min linje, förmodligen på alla de avgångar som haft två bussar. Jättekul! Nu till the downside: bussen är sen. Bussen är inte bara sen när den kommer fram, den är sen redan från början! I Linköping kom den till hållplatsen (den allra första!!!) när den ska avgå. Så redan där är den säkert minst 5 minuter sen. För det är ju typ 30 pers eller nåt som ska gå på. Och sen bara fortsätter det. Trappan upp till andra våningen är inte alls strategiskt placerad (vid ingången), den borde legat en bit in så att man inte blockerar den person som står näst på tur att stämpla sitt kort! Utan nu så blir det alltid en liten fördröjning varje gång. Hur som helst, kontentan är att vi var nästan 10 minuter sena. Morr.
Och sen hände det en rolig sak idag. Eller, egentligen flera. Först så har den här terminen lyfts nåt ofantligt i och med den här kursen som jag påbörjade förra veckan. Det här är ju det som jag är intresserad av! Nu sitter jag INTE och läser tidningen eller somnar på föreläsningarna för att det är så extremt tråkigt, utan istället sitter jag och lyssnar och skriver till och med ner extra saker som de säger! Vilket påminner mig om att jag ska kolla upp en sak.
Dessutom har jag blivit nominerad. Till vad vet jag inte om jag får avslöja så här... o_O Men inte till något av det jag valde. Varför vet jag inte. Varför de valde mig till nåt annat vet jag inte heller. Men det finns fler chanser. Funderar därför på om jag ska söka/engagera mig i nåt annat. UF och ESN är kandidater som verkar bäst just nu.
Och så har jag pratat med Michael. Främst därför jag blev så sur på att bussen inte var framme i tid, fick stressa hem eftersom vi bestämt tid för telefonsamtal. När han väl svarar visar det sig att han jobbar över! Men när det kommer fram att jag inte har tid att prata på resten av den här veckan och att det jag ska säga bara tar 5 minuter, då går det bra. Jag förklarar hur han ska göra, han missförstår, jag försöker resonera, jag blir sur, han missförstår, sen när jag sitter och blir ännu surare, då säger han: "Honey, I love you."
Då släpper alla irritationsmoment, och han får gå och fortsätta jobba. :) Jag tror han har förstått i alla fall. Han ska gå till banken och konsulatet (kommer inte ihåg om det var den här eller nästa vecka). Han har tydligen inte fattat att mitt personbevis bara gäller april ut. Han fattar nog inte heller att det tar tid innan man får beslut. Han tycker att "Det är väl inte så bråttom, jag ska ju ändå inte dit förrän i slutet av året" (med mina ord :p), men jag försöker tala om för honom att så är det inte alls. Oh well, vi får se hur det går. Han är på väg hit i alla fall :) Ikväll nån gång ska jag komponera ihop ett sms med instruktioner. Det blir nog ett långt sms.
Inlägg
