Livet är svårt.

Det är fullt av svåra beslut som ska fattas. Och ganska ofta ändrar man sig. I alla fall jag. Det jag menar den här gången är i huvudsak det yrke jag så småningom ska ta mig an. När jag var yngre (från mellanstadiet fram till jag var ca 18?) var jag BOMBSÄKER på att jag skulle syssla med någon form av biologi: rättsläkare, kriminaltekniker (typ CSI), molekylärbiolog. Men nu vill jag inte alls syssla med det längre. Jag tycker fortfarande ämnet är intressant att läsa om och lära mig, men JOBBA MED DET? Inte längre.

Och nu känns det som om jag blir "rejectad" av den andra karriären jag VILL syssla med. Jag kan inte söka in till det jag vill, för jag har varken behörighet eller arbetslivserfarenhet av något liknande. Jag kan inte sy. Jag har bara en massa idéer som jag vill få ut i "verkliga livet", en massa kreationer, men vet inte hur jag ska uttrycka dem, varken på papper eller med symaskin. Allt detta, för att jag kom på för sent att jag inte vill bli det jag hela mitt liv fram till nu har inriktat mig på.

Sverige kommer bli fullt av förvirrade ungdomar (ännu fler än nu), som kommer bli ÄN mer tvingade att tänka ut vad de vill bli i nian, för nu ska de göra om antagningssystemet till universiteten från år 2010. Visst, vissa kanske tycker det låter bra. Men för andra kommer det bli katastrofalt.

Vilken helg jag haft, va? Alla dessa tankar (och andra tankar också givetvis) har utkämpat sina slag i mitt huvud. Det resulterar i ingenting. Det enda jag vet nu är att:

• jag är hemskt trött på min utbildning, jag vill inte läsa det längre, den leder mig inte dit jag vill
  
• jag vill vara med Michael

Jag är hemskt sugen på att hoppa av eller ta en paus för att jobba alternativt åka ner till Michael och jobba där. Det har jag skrivit förut. Drivkraften är de två punkter som står ovan. Ibland önskar jag att jag kunde spola tillbaka tiden och fatta andra beslut along the way. För topprioritet på min lista är att vara lycklig. Och det har jag varit väldigt få gånger de senaste 11 åren. Nä, jag tror jag ska sluta skriva ett tag och bara gå nånstans och tycka synd om mig själv.