Pratade med Evelina i måndags om min lilla kris. Och efter vårat extremt långa samtal (vilket inte är ovanligt :p) så har jag tänkt. Och preliminärt börjat komma fram till något. Jag har avgett ett löfte och det håller jag. För att när allt kommer till kritan så är familjen viktigare än karriären, för om man bara har karriären, vad ska man då ägna sig åt på sin fritid, på helger, semestrar och framförallt när man går i pension?!
Nu ska jag gå och fortsätta ha ont. Är så hängig på grund av det. Kanske ska sova en liten stund...?
8 år sedan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar