Tragisk Valborg

Tårarna har fortsatt under dan. Och till råga på allt, när mina föräldrar hämtade mig på busshållplatsen - vad tror ni då spelades på radion??? Jo, Empty Room! Jag bad pappa stänga av radion, för annars skulle jag börja gråta igen. Tack och lov gjorde han det, tror han kanske kommer ihåg att låten påverkar mig...

Så jag kan inte direkt påstå att jag var munter när vi kom fram till min gammelmoster där vi skulle fira valborg. Jag var deppig, sur och trött. Och båda mina bröder var borta, så jag var ensamt "barn". Jättekul. Som tur var hade jag med mig min dator, så jag jobbade lite på hemsidorna medan släktingarna satt och berättade samma gamla historier och klagade på samma saker som varje gång vi träffas. Helst av allt hade jag velat åka hem med en gång när jag kom hem från skolan. Valborg har aldrig varit en rolig högtid. Den är så överskattad. Jag slapp i alla fall åka till Bysjön och titta på majbrasan och fyrverkerierna. Hm... det är nog mest att jag är så nere som gör att jag inte tycker det är så kul. Person efter person har irriterat mig ända sen jag kom hem från skolan.

The highlight of the day: telefonsamtalet med Frida :) Det var verkligen kul att pratas vid! Och telefontiden tydde också på det ^_^ Saknar dig!