Ett litet samtal

Jag var bara tvungen att ringa Michael, jag saknar honom så, ville höra hans röst! Gått nästan två veckor sen sist. Tror att en stor anledning till att jag känner mig så lost och vilsen och som om jag har ett stort hål inom mig är för att jag behöver Michael. Alla såna känslor försvinner så fort jag är med honom, eller pratar med honom. Han jobbade och han har dessutom dåligt batteri, så vi hann inte prata så länge men jag ska ringa i eftermiddag när han slutat jobbet. Vi började prata lite om ansökan för uppehållstillstånd, så det ska vi fortsätta med sen. Vad väntar nu? Frukost? Och sen jobbansökningar tror jag...