Hemma idag

Jag hade tänkt att åka in till Linköping idag och plugga. Men jag ser ut som Quasimodo runt ögonen, har så ont. Pappa talade nämligen om något för mig. Och om det blir så, då kan jag inte åka till Michael. Så jag har naturligtvis gråtit och gråtit. Jag är fortfarande helt förtvivlad. Förstår inte hur jag ska orka plugga idag. Jag har ju tenta imorrn! Och jag har ju verkligen sett fram emot att få åka till Michael, ända sen förra året, det är ju i princip det jag levt för den här tiden! Det tar de bara ifrån mig så där. När ska de förstå att han betyder allt för mig?